Japp, då e det dags att berätta lite om resan....
Efter ett par veckors väntan så var det entligen över..den 23/7 kl.18:00 avgick planet mot Larnaca från Arlanda.
Det som låg framför var nu 4 timmar flyg å sedan en  oändlig väntan på väskorna i Larnaca..efter 1 timme kom väskorna på bandet..segt som faan. Sen va det buss i drygt 1 timme till....så när man kom fram va man skit trött å klockan va typ 5-6...så det va bara upp till lägenheten så sova.
Jaja...alla vet väl hur det e;)
Så på dagarna var det typ 35 grader  varje dag...tur att man bara hade drygt 300 meter till havet...
Men det e inte så intressant...men det kommer...på hotellet bodde ett kille gäng typ 18,19 år el nåt. Så en av de första dagarna så såg ja dem å en av dem kollade in mig...(jag kolla ju in han me såklart). Jag fick reda på hans namn utan att ens säga ett ord till honom. Jo det va så att nästan alla i gänget hade sina namn in tatuerade på sin arm. Han heter Pontus, hyfsat vältränd, snaggad, e både snygg å söt.
Så varje dag under resan så gav vi blickar till varandra..men inget mer. Vi va nog båda intresserade av den ena men ingen av oss tog det sista steget att vinka, flörta el va fan som helst.
Men det va 2 andra som flörtade me mig(ovanligt). Vi gick på en brittisk pub i närheten...en kväll var det en Robbie Williams look-a-like som uppträdde(engelsman). Han tog min hand å sjöng till mig osv, fast han såg jag bara den kvällen. Alla de andra kvällarna så var det bartendern som flörtade väldigt mycke..han va väl ganska söt..
Men dem va jag ju inte riktigt interesserade av..utan Pontus.

Dagarna gick å varje dag jag såg honom så värmde det i kroppen..jag var väl lite som förälskade får ja väl erkänna.
Men ju närmare hemresan man kom ju jobbigare blev det. Jag e ju självklart feg som en kyckling å vågade inte....jag vet inte hur han va men han vågade inte heller. Nu ett par dar senare ångrar ja att ja inte tog kontakt me honom. Det har liksom blivit som ett tomrum...även om det bara var ett par blickar så betydde dem massor.

Man kan sammanfatta den veckan som underbar..en a de bästa i mitt liv tror jag. Förutom härligt varmt, sol å bad så var det ju killarna. De som flörtade å den som var blyg. Det var för första gången som jag kände mig uppskattad av killar. Hoppas det fortsätter här hemma i Sverige oxå...

Jo förresten det fanns en till en snorkling instruktör som hette Max..han va svensk. Han va jätte trevlig, rolig å söt. Han såg så mogen ut att man trodde han va runt 22 men han var "bara" 19 år fick jag höra.

Men, men mycket snack om killar typsikt för en tjej va?!?
Jag kanske inte berättat om övriga resan men det kanske jag berättar senare på nåt sätt;)

Nää...nu har jag skrivkramp typ.

Ha en trevlig kväll alla glada!!

Puss å Kram