Efter en lite diskussion med mamma så kom faktiskt både hon å jag fram till att det kanske inte e så bra att åka iväg. El snarare mamma övertygade mig.

Det första hon sa va nej. Sedan kom hon me massa argument. Som att jag bara varit utomlands en gång å att jag då ska åka me några polare andra gången. Med några som hon aldrig träffat. Jag försökte med lite gnäll å bad henne. Vilket inte fungerade. Hon fortsatte me att vi skulle säkert skulle missa massor i skolan eftersom vi typ skulle vara tvungna att vara lediga i 5 dar. Jag försökte me att vi faktiskt inte gör så mycke skolarbete i början. Sedan frågade hon om Becca skulle följa med, vilket jag berättade att hon inte skulle eftersom det var skola. Då sa mamma att eftersom hon inte följer me så behöver inte jag följa med.

Därefter började hon retas me mig lite. Tecken på att jag e nära att förlora diskussionen. Hon säger att det kanske e något annat som drar...hon syftar väl på att nån speciell kille ska me el nåt. Försöker lirka mig ur det hela me att säga att jag vill åka utomlands å vara me mina klasspolare. Men hon gav sig inte. Jag insåg efter ett tag att jag hade förlorat o fick erkänna det.

Vi kom fram till att det e bättre att vara i skolan å hänga med där från början. Och att det bättre att jag tjänar ihop lite pengar först så man slipper snåla. Vilket jag faktiskt kan instämma med. Såå nu hoppas jag på att det blir en resa nån gång nästa år istället, då man kanske hunnit fylla 18 år å kanske skaffat sig ett jobb. Vilket gör att man verkligen har råd å resa. Får väl se...

Jag vet som sagt inte hur många i klassen som ska me, det verkar bli ett par stycken. Å eftersom våran klass var rätt så liten i år å lär minska lite till 2:an så lär det bli rätt så tomt under den veckan.  Sedan när de kommer tillbaka så kommer de att vara jätte bruna å snacka om hur himla roligt de hade på resan. Jaja, vi får väl stå ut me det.

Du å jag Becca, vi kommer va de få som stannar kvar i Sverige å går till skolan. Vi e duktiga. Hehe.

kram<3