Tell it to my heart...

Det som jag inte nämnde tidigare, en av killarna har stulit mitt hjärta. Jag gillade honom men har under dessa dagar att det är mer än så. Jag gillar å vara i hans närhet, jag e glad när jag ser honom, vill vara nära honom hela tiden. Jag kan kostatera att jag e kär.

När jag tidigare blivit kär så har jag haft svårt att visa det för den personen. Men inte denna gång, eftersom det inte var i skolan så blev allt annurlunda. Jag var mycket nära honom, snackade me honom osv. Under dessa 3 dagar har jag lärt känna honom jätte bra. Jag har dessutom kommit nära honom fysiskt. När vi kollade på film så lutade jag mig mot honom och gömde mig i honom när det blev läskigt. Vi sov brevid varandra, vi låg typ mot varandra. När Marcus såg det trodde han att vi var ett par el snarare att vi var på G. Det lustiga va att ingen av oss försökte påstå nåt annat.

Jag kanske e knäpp, men jag hade egenligen en tjocktröja med mig. Men jag sa att jag frös å frågade honom om han hade en tjocktröja och frågade om jag fick låna den. Det fick jag så jag hade på mig den igår och idag. Den luktade precis som han å mitt linne som jag hade under luktar fortfarande han. Jag kanske e lite knäpp jag vet inte.

Men även fast jag e så här glad så e jag dum att tänka negativt. Det e snart sommarlov då kommer vi kanske inte att träffas så mycke om inte nåt skulle ske. Jag e dessutom orolig att han inte gillar mig på det sättet jag gillar honom. Vilket skulle göra mig mycket ledsen, vilket jag inte skulle orka klara av.

Men men Carro tänkt inte så. Nej. Ska bara berätta att när vi skulle skiljas åt i gullmars, skulle gå till varsin perrong så låg det en kram i luften. Om jag bara hade varit modig nog hade det hänt. El om vi båda hade varit det. Jag ångrar verkligen att jag inte tog en den där kramen. Varför vågade/gjorde vi det inte??

Jag kom på nu under kvällen att jag å han e i samma grupp på filmprojektet  på Svenskan, vilket gör att jag får vara nära honom mycket. Eftersom vi troligen ska spela in filmen på fritiden efter skolan. Becca, snäll som hon är ska försöka få ur nåt från honom. Hur hon ska göra det utan att säga nåt vet jag inte. Becca du e fan världens bästa, du ska veta det.

Jag ska snart gå å lägga mig. Kommer antagligen att drömma en hel del om honom, vilket inte är så konstigt. Längtar till måndag då jag får se å prata med honom. Får se hur det ter sig då men jag hoppas på det bästa.  

puss<3

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0