Japp, tänkte skriva lite till nu när man har ork å lust. Sitter å funderar lite på vänner, mina vänner. Det känns som att jag förlorat flera vänner sen jag slutade 9:an men jag ha fått minst lika många i gymnasiet. Men det finns många som jag inte har träffat på flera veckor, månader. Mathilda, Manda, Emma, Alice, Petra, Magnus osv. Jag saknar er som fan. Man säger att man måste ses oftare när man ses och sedan blir det aldrig av. Veckorna å månderna raser iväg, utan ett ord från nåt håll. Varken från mig eller den personen.

Det känns som att jag är påväg att förlora vissa av er. Jag vill verkligen inte det. Jag vill ha kvar er som vänner. Men det verkar vara svårt att få allt att fungera. Ska försöka göra mitt bästa för att inte förlora er alla.

Magnus e den som jag känt hela mitt liv, det var tackvare våra föräldrar som vi träffades. När vi var små träffades vi jätte ofta men när han blev sjuk vid för typ 5 år sedan. Försvann kontakten mellan familjerna. Men för ett par år senare togs kontakten upp och familjerna träffades igen. Magnus var nu frisk och föräldrar hade skilt sig. Det var jätte kul att ses igen. Sen sa våra mammor att vi skulle hålla kontakten å ses snart igen. Men inget hände. Förens förra året då jag skulle ha en lite middag när jag fyllde år å ville bjuda honom. Jag hade tur å hittade hans nummer på nätet. Vi tog kontakten å messade varandra. Han kunde tyvärr inte komma på middagen. Men några månader senare träffades vi för å bowla. Jag hade inte sätt honom på flera år å han var samma person fast äldre å mognare. Jag måste erkänna att han e snygg. Vi fortsatte hålla kontakten lite från å till. Sen träffades våra familjer som ni kan läsa i ett tidigare inlägg. Ni tycker kanske att jag inte har förlorat honom, men nästan. Vi har inte snackat på flera månader. Jag messar honom å får inge svar, Känner mig dissad vill inte förlora honom.

När vi avr små ringde vi å pratade me varandra varje vecka. Jag saknar det. Önskar att det var som förr.

En annan vänskap som jag haft länge, e vänskapen me Alice. Vi har känt varandra i typ 14 år. Det bästa me vänskapen mellan oss e att det inte gör nåt att vi inte ses på månader så vet vi att vi har varandra. Klart att det e skit tråkigt att inte ses men när vi väl ses så har vi så j-la roligt. Om det e nån som jag kommer vara vän me livet ut så e det nog dig Alice.

Ni andra som jag hat känt i flera år, vill jag verkligen börja se igen. Bara nån gång ibland. Hoppas det går å ordna. Jag vill inte begrava en bra vänskap, jag klarar inte av det.

kram<3