Fy fan, fy fan, fy fan...så j-la äckligt å framför allt obehagligt:/

Asså usch..denna dag har verkligen inte varit så himla bra. Vet inte om jag kommer palla berätta exakt vad som hänt. Det var bara jävligt obehagligt å äckligt och jag var dessutom rätt maktlös på kuppen..När jag gick från odenplans t-bana till norra så grät jag när jag pratade me mamma i telefon. Orkade inte längre..Brydde mig inte om att jag gick å grät offentligt..jag hade all rätt i världen att gråta..Väl framme i skolan skulle jag egenligen haft körlektion..Men det blev ett samtal me kuratorn å stället. Som snackade me min körlärare om vad som hade hänt å att jag inte kunde köra. Han förstod precis å blev fett arg..han tyckte jag skulle ha slagit ihjäl människan..

Var väl hos kuratorn i 20 min kanske då jag både grät å pratade..Jag svär asså Jennie e fan bäst;) Hon såg sen till att jag sjukanmäldes..ville inte tillbaka till skolan igen. Sen gick jag omtumlad tillbaka till t-banan. Var lite små nervös för å åka igen. Men det var bättre att jag åkte för annars bildar man en stor rädsla för att göra det. Fick desutom ringa Jennie medan jag åkte om det skulle bli jobbigt. Den färden var rätt jobbigt även om det inte hände nåt. Satt å pratade me pappa en stund. Å klumpen i halsen hade inte försvunnit...Jag åkte inte hem utan till mammas jobb där jag rätt snabbt kom på andra tankar tackvare dagisbarnen.

Imorron ska jag tillbaka till Jennie(kuratorn) för å prata och hon ska hjälpa mig med en rätt viktig grej som jag måste göra snarast. Färden till skolan imorron kommer va en plåga..rädslan kommer nog finnas kvar ett långt tag framöver.

Jag e väldigt tacksam för att stöd jag har fått idag av mina närmaste vänner och av familjen. Brorsan sa: -Hade jag varit där hade jag fan nitat honom. Jag lovar. Ingen får skada/göra så mot min syster. Fan vad jag älskar honom<3

Nu när jag skrivit detta så har jag tänkt på det igen, vilket gjort att jag fått klumpen i halsen tillbaka igen. Kan börja gråta vilken sekund som helst. Orkar inte. Varför hände detta? Måste verkligen komma på andra tankar så att jag kan sova. Får tänka på hur kul jag ska ha det i helgen ist.

Avslutar me att säga att: Vägen från gullmarsplan till odenplan(/rådmansgatan) har aldrig varit så lång, så obehaglig och så plågsam.

kram<3


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0