Trodde verkligen inte jag var sån, men tydligen så är jag det. Hatar mig verkligen för det. Hur kommer det sig egentligen? Att jag inte själv märker det, tror att jag gör "rätt" för det är sådana signaler jag får. Men efter ett tag visar det sig att jag hade helt fel. Eller uppfattat helt fel? Vad vet jag....

Nu vet jag iaf sanningen, vilket var bra att du sa...Kommer skärpa mig nu..Hur jag nu kommer klara det vet jag inte...Jag har säkert sumpat allt nu, hur idiotisk jag är asså. Kommer aldrig förlåta mig för det här..Aldrig, hatar mig verkligen för det här. Usch, fy å blä på mig.

Vill egentligen bara skrika och gråta nu, men gör inte det..Håller det inne som vanligt. Det lär slå ut senare istället. Så jag e just nu en tidsinställd bomb som när som helst kan sprängas. Tips, kom inte nära. Behövs inte mkt för det ska brista. Minst lilla grej kan ställa till ett helvete..så watch out..

Antar att det bara e att försöka glömma dig nu. Jag har förstört allt, verkligen ALLT. Ska lämna dig ifred....för en lång tid framöver eller snarare för all framtid....

kram</3