=(
Jag trodde aldrig jag skulle få se dig igen, aldrig. Men så helt plötsligt dyker du upp..helt oväntat. Fick mig en smärre chock och visste inte riktigt hur jag skulle bete mig. Men allt rullade på som om ingenting hade hänt. Vilket störde mig till viss del. Jag undvek dig på ett sätt men ville egentligen bara vara i din närhet. Konstigt nog. Ju senare kvällen blev, ju mer blickar vart det mellan oss. Vad dom betydde har jag ingen aning om. Mer än att jag inte gillade dom.
Sen kom stunden jag visste skulle komma, men inte ville att den skulle göra. Alltså när du skulle lämna festen och gå hem. En oväntad kram och några viskningar, slutade med ett jobbigt och kort samtal i trapphuset. Något som jag ångrar lika mkt som jag inte ville ha ogjort. Det var då direkt efter jag insåg det, när du hade gått ut genom porten. Det var då det blev riktigt jobbigt och med lite alkohol i kroppen blev allt bara värre.
Jag trodde nämligen att jag hade glömt dig, men efter den här kvällen och samtalet fick mig att inse motsatsen. Jag har inte glömt dig, inte för fem öre. Allt kom tillbaka, det som jag fruktade mest. Den smärtan och de känslorna jag upplevde för ett par månader kom tillbaka. Och det med besked. Jag var så säker att jag kommit över dig och insett att du inte var den person som du utgav dig för att va. Men allt bara blåstes bort...jag hade så fel om mig själv.
Nu står jag inför en lika jobbig smärta igen, vet inte om jag klarar det. Minns hur det var sist och pallar inte må som jag gjorde då. Hur ska jag lyckas glömma dig igen? Denna gång har jag visserligen alla svar men frågan e om det hjälper. Hur får man tillbaka det reparerade hjärta som på ett sätt krossades igen? Själv vet jag inte.
Just nu är mina allra bästa vänner de viktigaste i mitt liv. Vet inte vad jag skulle göra utan er<3 Vet att ni alltid finns där för mig, å det är i sådana situationer man behöver höra det.
Det är med en klump i halsen som jag avslutar detta inlägg. En klump som har funnits där sen du gick, ut genom porten. Många tårar har fallit för dig och fler lär det bli. Om ni killar ändå kunde förstå hur mkt ni sårar tjejer, om ni bara kunde veta hur mkt tårar vi tjejer har fällt för er.
kram</3
Sen kom stunden jag visste skulle komma, men inte ville att den skulle göra. Alltså när du skulle lämna festen och gå hem. En oväntad kram och några viskningar, slutade med ett jobbigt och kort samtal i trapphuset. Något som jag ångrar lika mkt som jag inte ville ha ogjort. Det var då direkt efter jag insåg det, när du hade gått ut genom porten. Det var då det blev riktigt jobbigt och med lite alkohol i kroppen blev allt bara värre.
Jag trodde nämligen att jag hade glömt dig, men efter den här kvällen och samtalet fick mig att inse motsatsen. Jag har inte glömt dig, inte för fem öre. Allt kom tillbaka, det som jag fruktade mest. Den smärtan och de känslorna jag upplevde för ett par månader kom tillbaka. Och det med besked. Jag var så säker att jag kommit över dig och insett att du inte var den person som du utgav dig för att va. Men allt bara blåstes bort...jag hade så fel om mig själv.
Nu står jag inför en lika jobbig smärta igen, vet inte om jag klarar det. Minns hur det var sist och pallar inte må som jag gjorde då. Hur ska jag lyckas glömma dig igen? Denna gång har jag visserligen alla svar men frågan e om det hjälper. Hur får man tillbaka det reparerade hjärta som på ett sätt krossades igen? Själv vet jag inte.
Just nu är mina allra bästa vänner de viktigaste i mitt liv. Vet inte vad jag skulle göra utan er<3 Vet att ni alltid finns där för mig, å det är i sådana situationer man behöver höra det.
Det är med en klump i halsen som jag avslutar detta inlägg. En klump som har funnits där sen du gick, ut genom porten. Många tårar har fallit för dig och fler lär det bli. Om ni killar ändå kunde förstå hur mkt ni sårar tjejer, om ni bara kunde veta hur mkt tårar vi tjejer har fällt för er.
kram</3
Kommentarer
Trackback
