Tur då att man inte hoppades för alltför mkt asså...Det korta samtalet vi hade tidigare idag lär nog va det sista på mkt länge..Du lär säkert svara om man skriver till dig om en månad el två..Förstår mig verkligen inte på dig. Antingen så vill man ta kontakt med en person igen eller som vill man det inte..Å man försöker inte bli tms igen och sedan inte säga ett ord efter att det pågått i 3 veckor:O Inte om man har känslor å förståelse..

Jag försöker förstå, jag vill verkligen förstå dig. Men jag gör det inte, vet inte om jag någonsin kommer att göra det. Jag har så många frågor till dig, men något svar kommer jag aldrig att få. Vilket är så frustrerande. Vet inte om jag någonsin kommer att kunna gå vidare och glömma dig utan att ha fått alla svar. Nu vet jag varken in eller ut:/

Trodde verkligen du var en underbar person, trots att förhållandet var som en berg-och-dalbana..Men när vi försökte igen(eller vad man ska kalla det) på ditt initsiativ gjorde mig glad och lycklig. Ingen kunde ta bort den lyckan, ingen...förutom du.

Jag vågar inte känna efter, jag vill inte känna efter..För jag vet vad jag känner, känslan finns fortfarande kvar. Vill inte känna den smärta som jag egentligen har, vill inte gråta mig trött..jag orkar det inte. Men orkar snart inte hålla det inom mig längre, hur många killar jag än träffar tänker jag ändå alltid på dig. Trots att det e över..

Det jag behöver är ärliga svar från dig, så jag kan förstå allt någolunda och med tårar i halsen gå vidare...

kram</3