Tiden går men jag e kvar...

Har rödsprängda ögon..är egentligen jättetrött..men är lite...vad ska man säga..Distraherad skulle jag nog påstå. Skulle verkligen behöva gå och lägga mig för att orka med morgondagen..men vet inte när det här tillfället ges igen.

Vill verkligen att det ska ske snart igen..men känner på mig att det kommer dröja. Därför så väntar jag me att gå och lägga mig..vilket egentligen inte e så smart. Men skit samma...

Fast funderar faktiskt på att chansa å gå och lägga mig närsom helst...ska jag våga?

kram<3

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0